Runt 1920 bodde här ett femtiotal personer, som livnärde sig på jordbruk och fiske. 1987 flyttade öns sista fasta invånare, Harald Jansson, född 1908, in till fastlandet och öns brukartid var därmed över för gott.
I nordväst ligger ett berg, som stupar brant ner i Valösund. Enligt legenden skall en galge ha stått i bergets stora klyfta, följdriktigt kallat ”Hängeskår”. På öns norra ände ligger en annan klyfta, kallad ”Stallet”, om vilken följande berättas.
På sin tid ägdes ön av några tjörnbönder, som här hade ett dussin hästar på bete, vaktade av en hästskötare. Denne upptäckte snart hur bördig ön var i sina inre delar och lade då upp en plan för att komma över den för egen del och till ett överkomligt pris.
Till den änden stängde han först in alla hästarna i klyftan,där de fick stå tills de var utsvultna. Därefter sökte han upp ägarna och beklagade sig över ön dåliga bete – det var nu så illa att två hästar redan dött av svält, medan de övriga var helt utmärglade.
Men då han nu hade byggt sig en stuga på ön och därför hade svårt att lämna, kunde han tänka sig att bjuda en liten slant, om bönderna var beredda att sälja. Mja, om betet nu var så dåligt. . . bönderna slog till och Valön blev hans för en struntsumma. Bönderna kom emellertid snart underfund med bedrägeriet och skickade länsman på besök. Men det bar sig då inte bättre än att denne på sin väg till skojaren red rakt ut i en bottenlös dypöl, i vilken både häst och ryttare omkom. Sedans dess har platsen fått heta – vad annars – Länsmanshålet.
Längs Tjörn är StSS skärgårdsguide från start till mål med fakta och skrönor om 60 öar, orter och skär. Hämtade ur boken ”Längs kusten i Bohuslän”och redigerade för Tjörn runt av bokens författare Ted Knapp - följ med på en fördjupad upplevelse av Tjörn runt här nedan!
