Traditionen berättar, att en bonde i Stockevik hade hästar på bete på en närliggande ö. En av märrarna vantrivdes emellertid och en vacker dag hoppade hon i vattnet och började simma mot fastlandet.
Men orken tröt och utmattad tog hon sig upp på detta skär, där hon länge fick stå och skria innan gårdens folk hörde henne. Sjökortens tiotal olika ”Märreskär” kan få en att tro att det funnits gott om rymningsbenägna märrar utefter kusten, men det var nu en gång inte enda orsak till att ett skär fick heta Märreskär. Ibland har det räckt med att det liknat en bred hästrygg.