Brattön med berget Blåkullen – eller Blåkulla – är en sedan gammalt välkänd angöring, bergstoppen var det första man såg av landet, när man kom utifrån havet. Blåkullens topp är 133 m hög, vilket gör ”Blåen”, som den oftast fick heta, till Bohusläns högsta berg. I forna tider ingick Blåkullen i kustens länk av vårdkaseberg. Röken från Blåkullen gick lätt att uppfatta från St. Olavs valar på Härön, varifrån signalerna skickades vidare norrut.
I början av 1900-talet bodde närmare 200 personer på Brattön – fiskare och sjömän – och under helgerna trängdes hamnens fiskebåtar reling mot reling med de många fraktskutorna i Vänertrafik. Här hade de senare ofta sin hemmahamn och här lades de upp för vintern, sedan Trollhätte kanal stängts för året.
Ön har genom tiderna drabbats av en hel del mindre lyckade affärsprojekt – fiskodlingar, snäckskalsutvinning m fl – och spillror från dessa ligger fortfarande utspridda här och var. Mest väsen omkring sig gjorde bergsingenjören och marstrandsbon Teodor Oláns inmutningar av guld och platina på ön, och ryktet om att det fanns stora pengar att hämta på Brattön hade snart spritt sig som en löpeld över trakten. Men fyndigheterna visade sig vara olönsamma att bryta och så var även den sagan all – men det är klart, några lyckliga slut kan knappast förväntas på en ö, där djävulen själv bedriver sitt spel.
Troligen finns det utefter västkusten ingen annan plats, som har så mycket skrönor och skrock knutna till sig som Brattön. ”Tjänade Satan på Brattön”, läser man allt som oftast i protokoll från 1670-talets häxprocesser, då häxhysterin i Bohuslän till slut nådde en sådan omfattning, att regeringen såg sig nödsakad att tillsätta en särskild kommission – den s k Trollerikommisionen – enbart för denna landsända. Och Blåkulla var enligt allmän uppfattning de västsvenska häxornas favoritnäste.
På sydsidan av ön finns en djup ravin, där klyftan slutar med tvärstup ner mot vattnet. Här öppnar sig det svarta hål man ansåg vara ingången till själva helvetet, ur vilken den lede på skärtorsdagsnatten kom utfarande med buller och brak för att hälsa häxorna välkomna till sin håla. Här mönstrade han sina anhängare och skrev med häxans eget blod in vart namn i en stor kalvskinnsbok.
Många voro de sjömän som i påsktid sade sig ha sett en strid ström av häxor komma utfarande från berget, ibland hade de rent av hunnit uppfatta ett bekant ansikte, någon sade sig ha sett Malin på Härön, en annan Elin i Pirlanda och en tredje Elin i Staxäng. Häxförföljelserna kulimerade 1670-80, enbart i Bohuslän uppgick då offren till ett 40-tal. Sista olyckliga kvinna att avrättas för trolldom var Helga från Halltorp i Solberga, bränd på bål 1672.
Ännu för någon generation sedan oroade man sig för häxornas vilda framfart på ön, något som Algot Olsson – Brattöns siste handelsman före pensioneringen på 1970-talet – kunde vidimera: Under uppväxtåren minns jag att vi barn på Brattön alltid måste stanna inne på påskhelgens kvällar. Vi fick stränga förmaningar att inte sticka näsan utanför dörrarna”.
Längs Tjörn är StSS skärgårdsguide från start till mål med fakta och skrönor om 60 öar, orter och skär. Hämtade ur boken ”Längs kusten i Bohuslän”och redigerade för Tjörn runt av bokens författare Ted Knapp - följ med på en fördjupad upplevelse av Tjörn runt här nedan!
