Under 1700-talets stora sillperiod skall tre trankokerier ha legat på ön. På östsidan kan man spåra husgrunder och inhägnader, troligen efter strandsittare, som under 1600-talet här levt på fiske och små jordbruk. I de djupa vikarna mot väst – framför allt vid den nordligaste, Kalvhagsviken – ligger även ett stort antal rester av tillfälliga bosättningar – s k tomtningar – som använts under något aktuellt säsongsfiske.
Samma vikar har i alla tider varit rikt välsignade med vrakgods. På öns högsta punkt – Skånke huvud – bildar berget tre avgränsande väggar som bär spår av eld – en falsk fyr här uppe hade naturligts lätt kunnat leda nattliga sjöfarare i fördärvet. Även av andra anledningar är vattnen innanför Toftö en veritabel skeppskyrkogård, här lät man förr ofta sänka sina gamla uttjänta skutor.
I grottan på Toftös sydvästspets, kallad ”Kockens uhl” (lya), gömde sig enligt traditionen Hans Koch, som tillsammans med fadern, prästen Mikael Koch, anklagats för att ha varit inblandad i plundringen av skeppet ”Juffrow Elisabeth”, som 1717 blev vrak vid Räbbehuvud.
Längs Tjörn är StSS skärgårdsguide från start till mål med fakta och skrönor om 60 öar, orter och skär. Hämtade ur boken ”Längs kusten i Bohuslän”och redigerade för Tjörn runt av bokens författare Ted Knapp - följ med på en fördjupad upplevelse av Tjörn runt här nedan!
