Namnet Krossen på farvattnen omedelbart söder om Kyrkosund, liksom Krossholmen i sundets norra infart vittnar om, att kors varit resta här en gång i tiden, troligen s k hafnarkors, hamnkors, vilka omkring år 1000 sattes upp på en rad ställen utefter norska kusten, för att utmärka farledsinfarter och goda hamnar. Troligen tjänade de samdigt som andaktskors och offerplatser.
Vid sundets södra inlopp ligger på Tjörnsidan ett välkänt sjömärke, det gamla trankokeriet Kålhuvudet. Manbyggaden är gulmålad mot söder och väster, men rödfärgad på övriga sidor. Gulmålningen skall ursprungligen ha gjorts för att särskilja Kålhuvudet från det söder därom liggande Kyrkesunds salteri (rödmålat) på Villingskär, som bildade mej med vardarna.
Kålhuvudet är en av få kvarvarande anläggningar från 1700-talets sillperiod som kan ge oss en uppfattning om hur dåtida skärgårdsverk såg ut. Manbyggnaden med sin höga takresning – karolinertidens stilideal – daterar sig från 1784, men byggdes till i början av 1800-talet.
Det var ca 1750 som denna vår största sillperiod inleddes och en rad förädlingsverk var snart uppförda längs hela Bohusläns kust. När sillen 1809 än en gång försvann ut till havs, lades anläggningarna i allmänhet ned, revs eller ruttnade bort, men Kålhuvudet fick en ny chans, nu som krog och handelshus.
Emilie Flygare-Carlén, som besökte Kålhuvudet i början av 1800-talet, ger följande minnesbild:
”Stället var ett slags värdshus, hvars byggnad låg på en trekantig holme med god hamn för både båtar och båtfolk. Rörelsen hade idkats af en f d trankokeribokhållare, men efter hans död var den sedan en längre tid öfvertagen af hans enka, som i förtroligt tal var känd under namnet gudmor. . . hon hade en stor halmhatt ofvanpå en duk virad kring pannan och ytterligare iklädd en ljus frisrock, med stora lösväskor nedhängande i vart sitt snöre från armvecket. Kortstövlar och en mellan rockslagen framstickande blårosig näsduk fullbordade dräkten.” Emelie avrundar med att konstatera, att den storväxta kvinnan, trots sin besynnerliga utstyrsel, ”alls icke hade något afskräckande eller obehagligt med sig.”
Fruas äldste son Johan Fredrik Pettersson blev affärsman i Göteborg och en av dennes söner den världsberömde oceanografen Otto Pettersson – grundare av Bornös Hydografiska- Biologiska station vid Gullmarn. Hans arbete inom havsforskningen övertogs i sinom tid av ”fruas” sonsonson professor Hans Pettersson. Kålhuvudet är än idag i släktens ägo.
Längs Tjörn är StSS skärgårdsguide från start till mål med fakta och skrönor om 60 öar, orter och skär. Hämtade ur boken ”Längs kusten i Bohuslän”och redigerade för Tjörn runt av bokens författare Ted Knapp - följ med på en fördjupad upplevelse av Tjörn runt här nedan!
