Älgön (Elön 1544, Elieöen 1594) När man under segelfartens tid från en upprörd Marstrandsfjord lyckats ta sig förbi Älgö gavel, hade man på nordsidan av ön en lugn och säker hamn, den s k Kattholmsands ankarplats. Men att ta sig hit i hård sydvästlig storm och med stormslitna segel var inte alltid helt lätt, vilket namn som Helvitsviga och Vragvika antyder.
På öns västra del breder en av Bohusläns vackraste ljunghedar ut sig, på Rösebackarna finner vi också tre bronsåldersrös och en stensättning. Ön är liksom bredvidliggande Brattön uppbyggd av norit, en grönstensart, vilket gör dem geologiskt unika i Bohuslän. På den otillgängliga gaveln – Hake-fjordens Gibraltar – häckade en gång pilgrimsfalken, men är idag ett minne blott.
I söder finns i skyddat läge den gamla byplatsen, där fyra gårdar en gång låg samlade. Under 1700-talets stora sillperiod kransades ön av åtskilliga skärgårdsverk; på Riddertången i sydost låg ett trankokeri, på Lammholmen ytterligare två och mitt emot, på andra sidan Lammholmssundet, bredde sillsalteriet Gråverket ut sig.
Under den därpå följande sillperioden uppfördes på Gråverkets plats länets största silloljefabrik, ägd av Skånska Superfosfataktiebolaget i Helsingborg. Den stod klar 1895 och var inte bara störst utan även modernast av alla liknande anläggningar. Kapaciteten visade sig t o m överträffa ledningens förväntningar; första året producerades här inte mindre än 13 000 ton guano och 12 000 fat sillolja.
Detta var också järnvägarnas blomstringstid , då allsköns mer eller mindre vettiga banprojekt florerade. Så initierade exempelvis älgöfabrikens ägare bildandet av ”Göteborgs och Hisings järnvägsbolag”, som fick koncession på en smalspårig järnväg mellan Göteborg och Rörtången. Det hela stannade dock vid utstakningen, eftersom sillen – alltid lika oberäknelig – återigen gav sig ut till havs och av brist på råvara fick fabriken läggas ner redan 1901.
Byggnaderna demonterades, utrustningen fraktades bort och endast den 45 meter höga skorstenen i rödgult tegel – den s k ”Älgö pipa” – fick stå kvar, såsom varande ett välkänt sjömärke. År 1985 var emellertid även den gamla ”pibans” saga all – då sprängd på grund av rasrisk. Några stenmurar och trappan upp till den pampiga disponentvillan är allt vad som idag återstår av anläggningen.
Längs Tjörn är StSS skärgårdsguide från start till mål med fakta och skrönor om 60 öar, orter och skär. Hämtade ur boken ”Längs kusten i Bohuslän”och redigerade för Tjörn runt av bokens författare Ted Knapp - följ med på en fördjupad upplevelse av Tjörn runt här nedan!
