11. Kälkerön

Kälkerön (Kiellkeröön 1680) Namnets förled från fornvästnordiskans kjalki = käkben, käke, kälke. Syftar på öns två djupt inträngande vikar, som delar den i två delar, likt en käke. På 1840-talet slog sig två strandsittare ner här på ön, byggde hus och ägnade sig åt jordbruk och fiske i liten skala. En av dessa var Gabriel Persson från Tjörn, och det är hans hus som fortfarande står kvar.

Om Gabriel och hans fru berättar skrönan, att de en bister julkväll får höra det banka på dörren, och när de öppnar slinker en liten våt, frusen och trasig trollunge in i stugan. Goda människor som de är låter de trollet värma sig vid härden och ger det dessutom eld i en kruka, att ta med hem till sin håla. Dagen därpå infinner sig trollets mamma på gården och skänker dem som tack för deras vänlighet ett får, vars ättlingar än i dag kan särskiljas från alla andra – de är nämligen vare sig vita eller svarta, kälkeröfår är alltid grå.


Kälkeröns siste inbyggare, Viktor Andersson, bodde här ännu in på 1970-talet och odlade sin potatis, bärgade sitt hö och mjölkade sin ko. Viktor var vad man skulle kunna kalla en heltäckande representant för den gamla bohuslänska strandkulturen; sjöman, jordbrukare och husbehovsfiskare.

Han lagade sin egen mat, kärnade smör, ystade ost och var även i övrigt en händig man , som utförde allehanda snickeriarbeten i traktens gårdar. Därtill en gudabenådad historieberättare och glad speleman, flitigt anlitad på fester Stigfjorden runt. I över trettio år bodde han på Kälkerön, en glad och positiv eremit, som bl a inspirerade Kar de Mumma och Stig Järrel till det på sin tid mycket populära radioprogrammet ”Enslingen på Johannesskäret". Viktor gick bort 1976, åttioett år gammal.