Den slemme brodern lättar då omedelbart ankar och seglar åstad för att komma först till skattkistorna i Tunsberg, men Olav, som är en kristligt sinnad man, dröjer sig kvar för att åhöra kyrkmässan, innan han lämnar staden. När Olav kommit fram till Hjärteröfjorden har brodern följaktligen redan försvunnit utom synhåll – men si, då sänker sig plötsligt dalgången framför honom och utan att tveka styr Olav rätt in i den uppkomna rännan mellan Tjörn och Härön, varigenom han vinner kappseglingen och i slutändan Norges krona. Till åminnelse av undret lät han resa de tre jättelika vardarna på öns topp.
Legenden gör vidare gällande att Olav uppförde en kyrka på platsen – varifrån namnet Kyrkesund. Någon sådan har emellertid inte kunnat spåras i historien, däremot vet man att sundet varit starkt förknippat med St. Olavkulten. På sundets tjörnsida ligger vid stranden en av de många offerkällor som bär St. Olavs namn – han var inte bara Norges och Västra Götalands utan även sjöfarararnas speciella helgon.
Öns säkerställda historia börjar med 1600-talet då ”Malin på Härön” var en vida beryktad ”häxa”, i sinom tid rannsakad för häxeri och trolldom av den s k Trollerikommisionen och avrättad 1669.
I det s k Tryckhålet sägs en kvinnlig gengångare nattetid vandra omkring, nämligen ”Frua i Tröckhôrt”, i sin levnads dagar en manhaftig handelsidkerska vid namn Anna Christina Olsson, änka efter handlanden Torbernt Olsson, som avledd 1855, knappt 40 år gammal. Före sin bortgång hade Torbernt hunnit uppföra såväl det stora röda magasinet, som det mindre vitmålade, vilket vänder långsidan mot sjön.
I dödsboet ingick också ett flertal skutor, som fraktade torkad fisk och havre till England. Änkan fortsatte rörelsen och det var hon som fick idén att göra Kyrkesund till badort. Det i sammanhanget nödvändiga badhuset inrymde hon i det mindre av de två magasinen och till gästernas förnöjelse anlades även den s k ”Engelske trägår'n”, ett namn med god täckning i och med att fruas skeppare under returresorna från England hade order att ta med sig jord som barlast, vilken dumpades på bryggan och spreds ut över trädgården.
Konstnären Karl Nordström (1855 – 1923), en av Sveriges främsta landskapsmålare, hyrde huset vid ”Engelske trägår'n” från 1893 och 25 år framåt av familjen Lachonius. Konstnärskamraterna Anders Zorn och Carl Wilhelmson gästade honom här, ofta och gärna.
