I början av 1800-talet bodde här en man – Meholmsgubben kallad – som försörjde sig på att sälja brända och destillerade drycker till besökande fiskare.
Sedan fisket gått tillbaka, och därmed även ”krogrörelsen”, började han stället tillverka träslevar. På nordöns gräsplätt fick han foder till får och ko, här låg också den lilla stenkoja, som gav skydd åt såväl gubbe som kritter.